MichelleDahlstrom.

Annons

Things

När det kommer till Det Där Du Vet Nog! Det där vad händer
sen? Varför? Vad? Hur? Var? Vem? När? Inte bara frågor, inte bara
framtiden, utan allt. Inte bara det du undrar över, det någon sagt
utan allt i en stor helhet. Wake up call vi är alla olika! Bara för
att någon inte förstår allt fattar allt eller hänger med i allt
behöver man inte vara trög, dum i huvudet, eller så vidare. Eller
bara för att någon skrattar eller liknande så är det inget fel på
den personen. Det är inte rätt att kalla någon trög osv bara för
det. För att sedan släta ut allt och säga men det är okej. Som om
det skulle ha varit ett skämt. Tänk om personen du sa det till inte
tar det som ett skämt? Vad händer då? (Okej visst jag har själv
gjort det) men efter att ha blivit satt i den positionen utan att
säga emot så har jag nu satt min fasta gräns. Tillbaks till det vad
händer då? (Det här är sådant man inte tänker på i den situationen
när man väl säger något) men om du var i den positionen att bli
kallad något “elakt”. Hur skulle du känna dig? Även om det var
menat som ett skämt. Är det inte så att till slut börjar du fundera
på om man verkligen är det eller hur? Man sitter där och kan inte
tänka på något annat än de där orden någon sagt. Men du säger inget
för du är rädd att personen/personerna blir “sårade”, “arga” eller
att de inte vill vara med dig mer. Som sagt vi är alla olika och
alla är vi fantastiska på ett eller annat sätt, vi har alla olika
talanger, alla är vi unika, alla är perfekta på vårt eget lilla
sätt. Alla tänker vi olika men det gör oss inte till en trög eller
dålig person, tvärtom vi blir unika . Om alla skulle tänka lika
vilken tråkig värld vi skulle leva i. The Bigger Picture vad händer
när det är över. Och nu menar jag inte en relation eller jo till en
viss del. Vad händer när skolan är över för gått och alla skall gå
olika vägar? Vad händer sen? Vad händer med kompisarna? Vad händer
med mig? Vi går vidare! Vi förändras på ett eller annat sätt. Vi
blir mer vuxna, vi lär oss att ta hand om oss själva, vi lär oss
att anpassa oss till det nya stora. Vi har kommit ut i den stora
världen efter att ha suttit säkra i skolan för x-antal år, inom den
stora muren till allt det yttre jobb, lägenhet, egen familj osv.
“Och nu när ni läser det här tänker ni äsch det är ju HUR länge som
helst dit ännu, jag hinner med det där och det där sen och sen och
sen! ” Men det är det inte, det finns inget sen, för allt ligger
rakt framför näsan på dig men du kan inte sträcka dig så långt
ännu. Tänk rakt framför näsan! Kompisarna då? Vad händer med dem?
Det vet du inte! Du kan just nu sitta där och tänka “äh men vadå?
Vi kommer hålla kontakten ända tills vi är 97 år gamla” Nej, det
kanske ni inte gör. Efter “det där” kanske ni går skilda vägar, en
flyttar dit, den andra dit och den tredje stannar kvar där. Hur
ofta kan man hålla kontakten då? Hur funkar det där “vi måste hålla
kontakten tills….”? Var och en är ensam på den här planet kallad
jorden som sakta och osäkert håller på att let’s face it once and
for all den kommer att dö, sprängas….vad som helst men en dag om
ja kanske miljontals år eller varför inte nästa år kommer det inte
finnas någon jord. Visst om miljontals år då lever inte du och jag
men någon annan gör det. Varför skall vi då sakta mörda den här
ända planeten? Om den “dör” nästa år? Har du levt det liv du är
beredd att dö för? Har du hunnit med allt du velat hinna med? Är du
beredd? Vad händer med jorden? Vad händer med mig? Med henne,
honom, dem, mamma, pappa, kompisarna? Det vet ingen! Precis som en
människa, en människas hjärna är jorden lika hemlighetsfull, lika
unik, lika komplicerad! Är du beredd? Är du beredd på vadå? Ja, det
måste du tänka ut själv. Det är bara du som kan svara på den
frågan. Inte jag, inte din mamma eller pappa, bästis, lärare eller
så vidare. Bara du! Som sagt även om vi har miljontals människor
runt omkring oss dagligen är alla ensamma, vi är alla enskilda
individer. Ensamma mot världen, ensamma att gå genom livet. Ta emot
problemen vi stöter på och måste “fixa”. Har du tänkt på det? Har
du någon gång tänkt riktigt noga på dina kompisar? Om det verkligen
är riktiga kompisar? Skulle du klara dig utan dem? Vem bryr sig,
vem bryr sig inte? Kan du lita på din kompis? Kan du berätta allt
till dem? Vi har alla någon vi sätter högst upp på
kompis-pedistalen det är den här personen du förväntas kan berätta
allt åt. Precis allt, vad som händer inom familjen, vad du tänker
på osv. Kan du verkligen det? Vill du verkligen berätta precis
allt? Jag är i alla fall en sådan person som inte berättar allt vad
som händer inom familjen för jag tycker att ingen annan behöver
veta (inte ens den där riktigt bästa kompisen) vad som pågår inom
ens familj, det är mellan dig själv och familjen. Det är sedan
skillnad om du går hos en psykolog, de har ju tystnadsplikt och
jobbar med just sådant. Och nu handlar det inte bara om att du kan
lite på personen utan vad du vill och inte vill berätta. Vad är det
sedan när kompisen man är med och du själv är lite sprallig och den
här kompisen säger sluta, bara för att andra ser och vill inte bli
dömd?

Kommentarer

Leave a Reply

Annons
stats